12 Maj 2008 hade jag min mens, jag och simon räknade då två veckor framåt för att se när jag hade ägglossning, vilket blev datum 24 Maj 2008 men exakt vilket datum vår son blev till det kan man inte räkna ut svart på vitt, eftersom jag inte vet exakt när man har ägglossning. Dagarna gick och vi väntade på att få se om min mens skulle komma eller om vi hade lyckats göra ett under.

Den 13 Juni 2008 var det skolavslutning och min mens var beräknad, vi pratade nu inte om det, då tankarna var många för oss båda då jag hade börjat misstänka.. ont i magen, illamående i några sekunder sedan var den väck, kunde inte dricka te på morgonen längre, för då klöktes jag. Helgen gick, jag rände in på toaletten stup i kvarten och tänkte "fan, nu har jag fått min mens säkert.." men icke, den kom inte på hela helgen så på måndagen den 16 Juni  2008 gick vi ner till apoteket och spända tog vi ett graviditets-test ur hyllan, betalade snabbt och gick ut. På eftermiddagen när mina föräldrar var iväg, min bror och simon var där uppe, så tog jag testet i handen och gick in på toaletten, jag gjorde vad som skulles, lade testet på golvet för att sedan gå ut och titta på klockan, för att ta tiden på 5 minuter, men vände genast då jag kände på mig att det var något, gick in på toaletten igen och sneglar ner på testet, ser då två streck på testet (det skulle vara 2 streck om man är gravid) och trodde att jag såg fel, satte mig ner och tittade noga, och ja visst var där två streck, det blev starkare och starkare och mitt hjärta slog nu i trippel, jag sprang snabbt upp för trappan och in till mitt rum och sa "SIMON" han tittade på mig och trodde att något hänt, för han visste inte att jag hade gjort testet då. Jag rusade lika snabbt ner för trappan igen, sätter mig på toalett-golvet, tar handen på magen och tänker "det är sant, jag är lyckligast i världen" och Simon kommer ner och ser testet och kollar frågande på mig och jag säger "det är posetivt" och Simon sätter sig på toalett-locket och ser ner på testet som fortfarande ligger ner på golvet, han ler och ler och fortsätter att le. Min bror kommer in och frågar vad det är som är så roligt? Jag säger "Jag är gravid" och lillebror upprepar "Är du gravid?" Jag ler och svarar stolt "Ja!" Lillebror börjar skratta och säger "Erica, du måste behålla det" Och jag svarar "Ja, det är klart" Vi ringer min mormor för att berätta, hon blev chockad men var helt lugn och sa att allt skulle gå bra och hon frågade om hon fick berätta nyheten för min mamma och jag svarade "Ja" när mamma kommer hem så visar jag henne testet och säger att jag tänker gå till ungdomsmottagningen nästa dag för att få det bekräftat svart på vitt att jag väntar barn och mamma sa att det var en bra idé. Dagen efter ringer jag och simon sitter jämte mej, barnmorskan där ber mig komma ner efter redan två timmar, man måste hålla sig i två timmar för att det ska vara riktigt säkert. Vi går ner till UM och får komma in, vi pratar lite och hon frågar mig "Erica, vad gör du om du är gravid? Jag svarar "Jag behåller vårat barn, det är inget snack om den saken!" och hon säger att jag ska gå in på toaletten och kissa i en mugg, jag gör som hon sagt och vi fick sitta in i rummet igen, när BM kommer in så säger hon "Erica? Du är gravid och det var ett väldigt starkt plus" och jag började skratta, helt överlycklig, BM säger att hon måste förklara för mig hur en abort går till men jag sa att jag vägrar att lyssna så hon gav upp. Nu ringde jag upp min mamma och sa "Mamma, det var posetivt, är du arg?" Mamma svarade "Jag anade detta, Erica och nej jag är inte arg, du kommer få gå igenom mycket, men du klarar det du vill klara. Och senare fick jag även ett Grattis :)" Mamma berättade för pappa som blev jätte jätte chockad och sa inte ett ljud, men dagen efter var allt som vanligt och vi åt pizza, helt plötsligt säger pappa "Jaha, snart har vi en till liten som ska käka pizza med oss" Han försökte med andra ord säga att han hade nu accepterat att han skulle bli morfar. Jag bad mina föräldrar att inte säga något till någon ännu eftersom jag bara var i vecka 5, men pappa kunde inte hålla tyst och skickade sms till sin kompis, och sedan gick det vidare.. och alla visste, morfar ringde mina morbröder och alla sa stort grattis, vilket jag redan visste, för jag har världens bästa släkt! Min kusin var en av dom första jag berättade för, han gav mig en stor kram, och jag visste att alla var på min sida, alla skulle stötta mig och jag hade rätt, ni är så jävlar underbara allihopa!

11 September 2008 hade vi fått tid om ett ultraljud, vi kom in och dom lade apparaten mot min mage, med mig hade jag min kära pojkvän, min mamma, min bror och min morbror. När dom lade apparaten på min mage fick vi upp en bild på vår son, som vi då inte visste var en pojke, för det kunde dom inte se då. Han sprallade som bara den, vi fick beräknad förlossning den 21 Februari 2009.