Vi var på rutin-ultraljud den 11 September 2008 och fick ett utsatt datum då vår baby var beräknad att komma, det var alltså utsatt till lördagen den 21 februari 2009! Den 20:e feb. kommer mamma och berättar på eftermiddagen att några vi känner har blivit föräldrar och jag sa till mamma "ah, det är bara jag som kommer gå över tiden, jag vill också ha min pojke här nu" (vi visste att det var en pojke & ja, det kändes som bara jag skulle gå över tiden, fast att 1000 pers. gör det men just då så känner man så!)  men iaf, slemproppen hade gått från morgonen, lite lite,  men jag hade inte alls ont, inte ett skit :O ja berättade för simon att slemmisen gått lite men att det kan ta upp till 2v innan förlossningen är igång när den gått, så han oroade sig inget över det just nu. familjen satte sig för att kolla på film som jag tjatat om så läänge, så det blev björn gustafsson, yes :D kände mig trött som tusan och konstig, skakade i hela kroppen precis som jag anade att ngt var på G men att jag inte riktigt fattade så jag gick till sängs väldigt tidigt denna kväll, simon pussade mig godnatt och vi skojade om att de kanske statar inatt  så han verkligen kommer på beräknad dag. simon gick sedan in till min bror och spelde nintendo WII, klockan slog 11.30 och jag vaknade och gaaaaaap skrek siiiimoooooon! FYFAN VAD ONT JAG FICK I MAGEN, det kom helt plöstligt och jag bara vaknade och det kändes som  hela magen krampade och jag inte kunde röra mig. vi gick ner till mamma och hon sa att jag bara säkert hade lite jobbiga sammandragningar (ja överdriver alltid när ja har ont för ja blir rädd xD så mamma tror inte riktigt på mig först) iaf, så mamma sa att vi skulle gå upp igen, och ja tänkte "mamma vet bäst" och jag vände mig om och vänder mig mot en dörr och säger till mamma att det är något som händer men jag vet inte vad! mamma säger inget utan går ner i duschen och jag frågade simon varför i helvete går hon och duschar kl 12 på natten? simon svarar att vi ska åka snart, det är drf mamma duschar. mamma kommer upp och säger att jag ska ringa förlossningen så jag hänger mig över vår stereo med värkar och ringer, dom säger att vi ska komma in, mamma tror då INTE att det är falsk alarm för nu har jag så ont att jag inte kan prata längre, bara står stilla och försöker andas vilket kändes som jag glömde! vi åker in och jag ber simon och mamma hålla käften hela vägen, säger till mamma att köra FOOORTARE och de gör hon sedan säger jag SAKTA NEEER JAG HAR ONT, hon vågade nog inte annat än att lyda (haha) mamma släpper oss vid parkeringen och jag trycker på knappen för att dom ska öppna men inget händer, jag börjar slå hysteriskt på dörren och skriker att dom jävlarna ska öppna! sen fick vi komma in och jag var helt lugn hela förlossningen :) vilket jag INTE trodde! men visst, jag hade mina komentarer lite då och då, och jag svarade lite konstigt ibland då jag fick för mycket lustgas men jag var helt lugn hela tiden annars! klockan 09.00 säger barnmorskan att jag öppnat mig helt och det är dags att börja krysta nu, jag fattar ingenting? en sköterska kommer in och ska ta lustgasen & DÅ blir jag arg! jag sa att hon hade fan lovat mig att ha den (vilket hon inte alls hade xD) jag drar i lustgasen och säger att jag tänker inte andas om jag inte får ha den, så dom säger OK du får ha den men dom lurade mig och satte ner den till bara syre, haha det förstod jag först ett tag efter och då finns det ingen utväg, nu måste jag trycka för allt i världen! jag sa att jag inte orkar, dom ger mig coca cola för mitt blodsocker sjunker och min kropp är slutkörd, nu är det riktigt intensivt och jag måste hinna trycka på 3 GGR PÅ EN VÄRK, shit! jag undrade hur fan det skulle gå :O! sen tänkte jag klart för några sekunder kommer jag ihåg och jag tänkte "jag trycker nu så han kommer ut, annars blir jag aldrig av med deras jävlar tjat" !!!!! jag fick då inte trycka på så mycket för att han kom alldeles för fort så dom sa att dom måste trycka tillbaka honom lite men jag sa att det ska dom inte alls och envis som jag är och alltid ska göra tvärtemot så tryckte jag allt jag pallade och han var ute 09.41 föddes han, Carl Neo Milan <3

Jag hade inte varit den jag är idag om jag inte hade fött min son, hade inte haft dom vännerna jag har idag, hade inte haft det livet jag har idag. - Du är så bäst, min älskade pojke :) jag är så glad för allt jag har idag.

Ingen, verkligen INGEN som läser detta som inte har barn kan förstå vad jag babblar om.
det är BARA dom som fött barn eller varit med om en förlossning som vet vad riktig jävlar äkta kärlek är, för det är när man får barn.

Mamma älskar dig mer än någon annan, Neo <3