Dömm mig inte för den jag varit, den tiden dom flesta nära på alla tonåringar går igenom, man förändras och skaffar oftast nya vänner, bra som dåliga. Jag gick igenom en jobbig period i mitt liv sommaren -07 och fortsatte tills jag blev gravid alltså sommaren -08. Lärde känna folk som satte mig i fel spår, men tack vare familjen så hittade jag så småning om vägen tillbaka, och blev mig själv igen. Jag jobbade mig igenom en svår period, med fel umgänge, panikångest och det mesta gick snett i mitt liv just då. Sårade min familj något enormt, vilket jag ångrar så det står mig upp i halsen fortfarande. Men nu är allt bra, jag blev gravid, bad min familj om ursäkt och blev mig själv, dom ser nog min graviditet och bebisen som en räddning i mitt liv... Efter allt jag gick igenom innan! Då jag fick reda på att det finns ett litet barn i mig blev jag genast helt förändrad, aldrig varit så glad i hela mitt liv, det lovar jag allt och alla! Glädjen att få veta att man väntar en liten liten bebis är enormt stor, går inte att beskriva i ord, det måste upplevas. När jag fick se min bebis första gången så var den runt 12 veckor gammal och 4,6 cm lång. Tårarna rann ner för mina kinder när han förstorade bilden och jag fick se mitt barn för allra första gången. Då tänkte jag: "Jag har aldrig sett något vackrare i mitt liv". Och nej, det har jag verkligen inte gjort, den känslan när dom sätter den apparaten mot magen och plötsligt får dom upp en bild i skärmen som man får se sitt lilla barn i, ojoj.. jag kände mig helt mållös, fick inte fram ett ord, log och grät på samma gång, samtidigt som jag var stoltast i världen och tänkte att detta är mitt barn, det är mitt barn... Vilken känsla alltså! Mamma älskar dig bebis, mest i världen!
Sist men absolut inte minst värt, min pojkvän, min kära pojkvän som fick mig sluta med allt skiten, rökning bl.a! Vore det inte för honom så hade jag absolut inte varit den Erica som jag är idag, han har gjort allt han har kunnat för att få mig orka stå på benen. Jag hittar inte ord för hur mycket han gjort för mig, ringt honom mitt i lektioner, han har kommit hem till mig när allt varit som värst, skitit i allt för att krama om mig och säga att allt är bra. Vi bråkade många gånger för allt var jobbigt, ett tag var det nära att vi inte stannade hos varandra, men något förde oss samman, k ä r l e k e n ! Den gick inte att undvika när det gäller oss... Att jag blev gravid var det bästa som händt oss båda, det var nog första gången på länge som alla såg mig med värsta smilet, log hela tiden, var helt överlycklig. Något nytt började i våra liv, och vi slapp ta skiten från andra, utan lyssnade inte på det örat, fokuserar ändast på bebisen i magen, <3 Jag älskar min pojkvän, ord finns knappt att beskriva. Han är min pojkvän och min bästa vän, den jag delar allt med. Han är min min min och jag älskar att vara hans, i hans armar <3!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 

Och stort tack till min underbara familj som alltid stöttar och finns där för oss genom allting, med er är jag trygg <3
Jag älskar er något enormt, har alltid gjort det, och jag kommer alltid att göra det! <3


/ Puss och Kram från Erica och Bebis <3